Några veckor efter flytten
Hej!
Nu har det gått några veckor sedan jag separerade från honom jag bott ihop med ända sedan jag flyttade hit.
I början tyckte jag det vara skönt. Jag var också så glad över små saker. Som att ha en kyl som fungerade!
Grönsakerna frös inte till is och så finns det en belysning i den som fungerar. Spisen fungerar också hyfsat.
ugnen sköter sig med rätt grader när jag bakar eller lagar mat.
Dessa små bagatellartade saker fungerade inte i huset och ingen mer än jag brydde mig heller.
Vi har det lugnt och skönt, min son och jag. Nära till stan och jobb och skola, vilket är ett stort plus. Missar vi bussen, går det att gå till stan på ca 25 minuter. Kanske inte nu eftersom det är rena isgatorna överallt och mycket backar. Nästan inga trottoarer heller på våra gator runtomkring, eftersom det egentligen är villaområde runtomkring oss. Det huset vi bor i känns ungefär som att det låg nog här från början och sedan har det byggts villor runtomkring. Men det är jättefina lägenheter och läget är helt ok.
Innan vi flyttade hit tyckte jag att området eller om man så säger stadsdelen var jättestort.....Nu när jag har varit ute och gått runt ett antal gånger, tycker jag det är så litet, så litet. Förmodligen var det så att när man åkte bil så körde man liksom runt för att komma dit man skulle. Nu när fötterna är det det enda fortskaffningsmedel jag har, så genar man överallt och fanken vad nära det är till allt. Visserligen har jag en cykel i källaren, men det är kanske inte riktigt läge att cykla nu. Detta är ju ingen cykelstad heller. Det finns nästan ingenstans där det går att parkera cyklar i stan. Nästan Alla kör bil eller åker buss eller går dit man ska. Dessutom är det backar överallt. men motion får man och det är ju bara nyttigt. Det är svårt att flytta från hus till lägenhet, som man inte äger själv. Du måste ta hänsyn hela tiden. Du får inte göra om någonting i ditt boende. Man fösöker använda gamla hål i väggen när man sätter upp saker.
Nu ska jag nog inte bo här i evigheter så vi kan bo in oss så där lite lagom så länge, det känns ganska skönt det också.
I morgon skall min nyss blivna 18-årige son ha fest, som hans två år äldre syster delvis ordnat för honom och några av hans kompisar och några av hennes kompisar, här hemma. Jag fick förhållningsorder att jag kunde vara någon annanstans. Sanningen att säga så har jag ingen annanstans att vara än hemma. Tragiskt, men sant.
Jag har ju bara bott med en man vars familj var de enda vi umgicks med och nu är ju de också liksom borta. Så jag har bokat in tvättstugan. då trodde min son att jag tänkte tillbringa min kväll i tvättstugan medan de hade fest..*S*...Kanske vore en bra idé...haha...En flaska vin, radio och mobiltelefon, så kanske jag kunde ha riktigt trevlig där nere....hihi..
Fortsättning följer.......kramis så länge..Agneta hoppas du har sett att jag har skrivit nu....*S*
Nu har det gått några veckor sedan jag separerade från honom jag bott ihop med ända sedan jag flyttade hit.
I början tyckte jag det vara skönt. Jag var också så glad över små saker. Som att ha en kyl som fungerade!
Grönsakerna frös inte till is och så finns det en belysning i den som fungerar. Spisen fungerar också hyfsat.
ugnen sköter sig med rätt grader när jag bakar eller lagar mat.
Dessa små bagatellartade saker fungerade inte i huset och ingen mer än jag brydde mig heller.
Vi har det lugnt och skönt, min son och jag. Nära till stan och jobb och skola, vilket är ett stort plus. Missar vi bussen, går det att gå till stan på ca 25 minuter. Kanske inte nu eftersom det är rena isgatorna överallt och mycket backar. Nästan inga trottoarer heller på våra gator runtomkring, eftersom det egentligen är villaområde runtomkring oss. Det huset vi bor i känns ungefär som att det låg nog här från början och sedan har det byggts villor runtomkring. Men det är jättefina lägenheter och läget är helt ok.
Innan vi flyttade hit tyckte jag att området eller om man så säger stadsdelen var jättestort.....Nu när jag har varit ute och gått runt ett antal gånger, tycker jag det är så litet, så litet. Förmodligen var det så att när man åkte bil så körde man liksom runt för att komma dit man skulle. Nu när fötterna är det det enda fortskaffningsmedel jag har, så genar man överallt och fanken vad nära det är till allt. Visserligen har jag en cykel i källaren, men det är kanske inte riktigt läge att cykla nu. Detta är ju ingen cykelstad heller. Det finns nästan ingenstans där det går att parkera cyklar i stan. Nästan Alla kör bil eller åker buss eller går dit man ska. Dessutom är det backar överallt. men motion får man och det är ju bara nyttigt. Det är svårt att flytta från hus till lägenhet, som man inte äger själv. Du måste ta hänsyn hela tiden. Du får inte göra om någonting i ditt boende. Man fösöker använda gamla hål i väggen när man sätter upp saker.
Nu ska jag nog inte bo här i evigheter så vi kan bo in oss så där lite lagom så länge, det känns ganska skönt det också.
I morgon skall min nyss blivna 18-årige son ha fest, som hans två år äldre syster delvis ordnat för honom och några av hans kompisar och några av hennes kompisar, här hemma. Jag fick förhållningsorder att jag kunde vara någon annanstans. Sanningen att säga så har jag ingen annanstans att vara än hemma. Tragiskt, men sant.
Jag har ju bara bott med en man vars familj var de enda vi umgicks med och nu är ju de också liksom borta. Så jag har bokat in tvättstugan. då trodde min son att jag tänkte tillbringa min kväll i tvättstugan medan de hade fest..*S*...Kanske vore en bra idé...haha...En flaska vin, radio och mobiltelefon, så kanske jag kunde ha riktigt trevlig där nere....hihi..
Fortsättning följer.......kramis så länge..Agneta hoppas du har sett att jag har skrivit nu....*S*
Kommentarer
Trackback
